Ja för visst syr väl i princip alla det numera? =) Jag tycker att det har sin charm men det har liksom aldrig legat på min "måste-sy-lista". Men så blev det så att en återförsäljare (
färgglada barn) var intresserad av att ha namnapplikation på byxor så då föll det sig helt enkelt så att det numera finns att köpa även hos mig! =D
Då blev jag ju lyckligtvis tvungen att sy upp ett par för att fota och skicka vilket resulterade i att jag nu outar stora sonens (N) namn. =) Han är himla nöjd (och jag också!) och har haft de på förskolan både igår och idag.

Någonting lustigt hände förövrigt idag när jag var på BVC med T. Han var som vanligt klädd i mina kläder från topp till tå. När vi sitter där och pratar får sköterskan syn på en insugen läskig gammal "mask" som jag snabbt sydde ihop i höstas (Bara randig velour i en lång korv stoppad med vadd och med ögon fastsydda) för att N ville ha en att leka med men T numera suger på dygnet runt. DEN väljer hon att kommentera och fråga om. DEN får komplimanger och lite klapp. DEN FULA MASKEN är vad hon fick veta att jag syr. Inte kläderna. Inte våra mössor. Inte hans fina tossor, underbara filt eller ens min väska. Jag väljer med hela mitt hjärta att tro att det var så att masken var det enda som verkligen såg riktigt hemmasytt ut och att det var därför den fick så mycket komplimanger...
Jaja, det var bara en parantes. =)
Allt tyg kommer från Stoff & Stil.
Mönster är eget.