Den ödesbestämda klänningen.

Idag skulle jag och barnen gå på dop. Igår skulle jag ha köpt någonting att ha på mig. Igår skrek lille T på grund av tandsprickning heeela eftermiddagen *pust*. Mannen passade på att åka på älgjakt så där stod jag med en skrikig bebis, en uppmärksamhetstörstande 2-och-ett-halvtåring och absolut inga kläder i hela garderoben som kunde kvala in under både "tillräckligt fint för ett dop" och "möjligt att dra på den här oformliga mammakroppen".

Men... tyg har jag ju i drivor. Och barnen sov faktiskt som små grisar klockan 8 så det var bara att rusa in i syrummet och rota. Hittade ett tyg som jag köpte för ett år sedan i tron om att det skulle bli en kjol. Men nu såg jag såklart att det inte var så. Det här tyget bara måste ha legat och väntat på att få bli en klänning! En klänning med lite pös i ärmarna som är tajt uptill men lite rynkig och lös nertill. Det var det tyget ville bli. Så jag lät det bli så. Och så här blev det:

(Att ta kort på sig själv inne på en halvmörk toalett är inte lätt men ni fattar nog grejen ändå)

Mönster är eget, (förutom den magiska konsten hur man passar ihop ärmar med med axlar som är plockat från ottobre) och jag lyckades nog jättebra den här gången!! Tyget är från skroten i Kinna